Nu har jag kommit hem från Paris; trött men glad! Kongressen var intressant men för min del var nog det allra mest värdefulla att få umgås med kollegor; både från Sverige och från andra delar av världen. Jag tycker att mångfalden av bidrag visade på att Rorschach och andra metoder (projektiva) används på ganska många olika sätt beroende på vilken syn på vetenskaplighet och användbarhet som råder i olika länder. Jag tycker mig se att det har utvecklats två dominerande skolor: den amerikanska och den franska (Obs! helt egna beteckningar!). Här i Sverige ligger vi definitivt mycket nära det amerikanska sättet att tänka kring evidens, klinisk tillämpning osv. medan det franska sättet att förhålla sig till forskning och tillämpning sannolikt är mer troget klassisk psykoanalys. Metoder som berördes, förutom Rorschach, var Wartegg, TAT och andra narrativa metoder och teckningstest.
Flera saker har fastnat i minnet och här kommer några:
- Den panelpresentation som Therapeutic Assessment-gänget gjorde under ledning av Stephen Finn, med berättelser från terapier där processen lett fram till ”safe surprises”. Det var verkligen kliniskt relevanta historier som delgavs oss från alla möjliga delar av världen. Vår egen Lena Lillieroth var med och gjorde en mycket fin presentation av ett utmanande case som hon arbetade med under flera år.
- Björn Sahlbergs genomgång av Vargmannens Rorschach-protokoll var spännande och anknöt till den franska psykoanalytikern Piera Aulagniers teori om pictogram; en teori för att kunna begripliggöra representationer och psykotiskt fungerande. Jag var med i höstas då han på en av föreningens seminariekvällar berättade om protokollet och att få höra detta igen, i en något omarbetad form, gjorde att teorin blev lite mer begriplig för mig.
- Malin Holm och jag presenterade också och vi fick mycket positiv respons. Kanske kan vi göra om det på ett seminarium i höst? Det är ett mycket intressant case och det skulle verkligen vara roligt att få diskutera materialet.
- En briljant poster av Jim Kleiger om ett komplicerat fall där Rorschach kunde bidra med ovärderlig information om en väl dold, psykotisk tankeprocess.
- Och mycket annat…
Sedan har vi i föreningen också passat på att prata med andra föreningsrepresentanter om hur de arbetar. Vi åt till exempel en lunch med Greg Meyer, Joni Mihura och Phil Erdberg för att stärka banden mellan R-PAS och oss. De var angelägna om att få veta vad de kan hjälpa till med när det gäller undervisningsmaterial och fortbildning. Förhoppningsvis kommer vi att kunna ha handledningsseminarier via webben för erfarna rorschachare, i smågrupper med Joni som handledare. Hon var mycket entusiastisk inför idén. Fortsättning följer!
Sommarhälsningar från Cilla Kallenberg