Jag ser programmen ”Din luriga hjärna” på Vetenskapens värld, som handlar om hur hjärnan skapar vår verklighet och vad som egentligen sker där innan ett beslut fattas. Snabbt ökande kunskaper idag om hur vi i vår hjärna redigerar verkligheten på vårt helt egna sätt, kastar också nytt ljus över den typ av tester som brukat kallas projektiva.
Ordet projektiv, eller projektion, inom psykolanalysen handlar om hur vi försvarar oss från smärta genom en viss typ av omedvetna processer. Projektion är dock endast en liten och oregelbundet förekommande del av de processer som pågår i mötet med verkligheten, och som närmast förvränger den. Projektiv var en tidig benämning och idag söker vi andra, men vad blir en korrekt term?
I Rorschach- och Warteggtestet bjuds en person in att tolka vagt formulerade teststimuli. Otydligheten gör att hjärnan behöver relatera till tidigare erfarenheter för att göra dem begripliga, och gör det på det sätt som blivit typiskt för den här personen. Det är tester som engagerar både skapande och språk, både höger och vänster hjärnhalva, för att lösa av en ostrukturerad uppgift, utan ledning och på ett helt personliga sätt.
Det ord som kommer närmast är apperception – den process där upplevda egenskaper hos ett objekt relateras till tidigare erfarenheter. Apperception är hur ditt sinne sätter ny information i ett sammanhang. Du får en uppfattning om vad som verkar vara en stol genom dina ögon, men apperception är hur ditt sinne relaterar den till stolar du har sett förut.
Även om vår hjärna har en individuell bearbetning av inkommande stimuli, så har vi samtidigt förmågan att lära oss uppfatta saker likartat genom erfarenhet och socialisation. Annars skulle det vara svårt att fungera tillsammans i ett samhälle.
På det följer sedan det beteende som är svaret. Ordet beteende syftar på handlingar, uppförande eller reaktioner av en individ, och även det vi känner och tänker. Personlighet inbegriper det typiska samspelet mellan individen och den verklighet en person möter.
Genom avtrycken av apperceptionen och beslutsfattandet i svarsbeteendet – teckningen i Wartegg eller i Rorschach svaret på frågan ”Vad skulle det här kunna vara?” – kan vi få information om en persons ofta helt automatiska sätt att tolka, förutsäga, fatta beslut och agera på verkligheten runtomkring sig. Beteendena poängsätts sedan utifrån relevanta kriterier som är normerade.
En ytterligare en vinst med denna typ av tester är att de också ger möjligheter att föra in olika kontexter. Rorschachtestet skapades med avsikten att försöka fånga meningsskapande processer hos personer med psykos. Tavlorna fyllde precis 100 år och det finns en mycket stor mängd data samlad efter hundra år av forskning. Denna har visat att vissa tavlor tenderar att locka fram vissa svarsbeteenden. Det har visat sig att bläckplumparna inte är helt slumpmssigt utformade utan att de har vissa avsiktligt mer tydligt utformade stimuli som kan information även om personens förmåga att uppfatta det de flesta uppfattar. Själva schatteringarna var från början en artefakt av slarvigt tryck, men visade sig snart ha viktiga testegenskaper.
Mätt genom otaliga testningar med en mängd personer finns idag en uppfattning om stimulis dragningskraft, vilket ger en ytterligare dimension av hur personens beteende jämför sig med normen. Naturligtvis innebär testsvaren en myriad av beteenden, men de som studerats och samlats i normer är några som på ett meningsfullt sätt kan säga något om personen i t ex ett kliniskt sammanhang. Testet utvecklas kontinuerligt genom pågående forskning. Rorschachtestet är det test som har flest validerade delskalor i världen.
Warteggtestet skapades för att ge en bild av typiska beteenden i personligheten. Teststimuli är framförskade för att fånga centrala personlighetsfaktorer och att med enklast möjliga stimuli framkalla rikast möjliga svarsbeteenden. Stimuli syftar med andra ord direkt direkt till att framkalla vissa associationer och i förlängningen personlighetsegenskaper beroende på reaktionen på dessa. Människor uppfattar percepten på ett likartat sätt vilket gör att det utifrån deras testbeteenden går att bilda hypoteser om personlighetsfaktorer.
Programtiteln ”Din luriga hjärna” syftar på vår upplevelse av koherens, agens och kontroll i personligheten, när vi i själva verket oupphörligt är offer för en mer eller mindre funktionell tolkningsprocess som bara delvis överensstämmer med andras och som vi bara delvis kontrollerar. Då krävs det smarta tester för att komma närmare den centrala aspekt av en persons fungerande som hjärnans dynamiska processer utgör.
