Den nya emotionsforskningen, konstruktivism och performancebaserade personlighetstester

Två konkurrerande perspektiv finns idag inom emotionsforskningen, två teorier om vad emotioner är och hur de formas, med olika implikationer. På den senaste nätverksträffen med Svenska Organisationspsykologer fick vi en föreläsning av Håkan Fisher, hjärnforskare och professor.

Enligt det ena, och hittills mest förhärskande perspektivet, föds vi med grundläggande emotioner som sedan fylls med ett innehåll utifrån relativt få erfarenheter. De blir våra ganska fasta utgångspunkter för att förstå och hantera världen. Enligt det perspektivet har olika emotioner även distinkta egna centra i hjärnan.

Den nyare konstruktivismen, utgår ifrån principen att all kunskap är resultatet av en kontinuerlig interaktion mellan verkligheten och individen. Individen är som en intuitiv forskare som samlar in data om sin verklighet och som tolkar sin omgivning. Emotioner ses som att de härrör från socialt lärandebaserade tolkningar av så kallade ”core affect”. Det finns egentligen inte något sådant som emotioner, bara olika typer av reaktioner i olika typer av situationer.

Känslor är subjektiva och formas i neuronala nätverk av hjärnregioner, som påverkas av inlärning och erfarenhet. Emotionella kategorier som ilska, sorg, rädsla, med mera, ska förstås som en kombination av mer basala psykologiska operationer som är gemensamma ingredienser i alla mentala tillstånd. Det kan illustreras med en kokboksanalogi: de mer grundläggande psykologiska processerna är som basingredienser som utifrån olika recept finns med i alla olika tillstånd.

”Emotions are built, not built in” och ”Emotions are not reflexes but complex cognitive phenomenon” säger Lisa Feldman Barrett, affktforskare, professor och författare till boken ”Så skapas känslor : Hjärnans hemliga liv”. I beskrivningen kan vi läsa: Den nya kunskapen innebär ett paradigmskifte som kan revolutionera psykologin, sjukvården och hur vi ser på mänskligt fungerande (…)
känslorna skapas i stunden, utifrån sammanhanget och genom en kombination av de nätverk som aktiveras i hjärnan och vår tidigare inlärning. Teorin innebär att vi har mycket större inflytande på vårt eget känsloliv än vad vi tidigare har trott.

Denna konstruktivistiska teori har fyra centrala utgångspunkter:
1) Erfarenhet formar den emotionella upplevelsen,
2) Språket viktigt för att definiera och över tid nyansera den emotionella upplevelsen,
3) Hjärnan predicerar vår upplevelse/tolkning utifrån tidigare erfarenheter, d.v.s. den konstruerar världen och
4) Variabilitet i emotioner både inom personer över tid och mellan personer, exempelvis ilska.

Där slår det mig att just detta att hjärnan hela tiden konstruerar världen är själva grunden till varför vi gör performancebaserade personlighetstester. Det är en in vivo metod där vi via ett standardiserat material och en standardiserad administration får exempel på en persons konstruerande av sin verklighet, och som är möjliga att jämföra med andras. Istället för att som är brukligt fråga om vad som vanligtvis brukar hända, som i en intervju eller självskattning, så undersöker vi – vad händer nu?

Materialet och situationen är standardiserade men den som testar och den som blir testad är det inte. Situationen är både generaliserbar och unik. Den ger kvantitativa data som går att jämföra med en normgrupp och kvalitativa data som visar något av hur individen konstruerar sin värld och kan förväntas agera utifrån detta.

Håkan Fisher igen: Syftet med emotioner är att vägleda beteenderesponser för att producera överlevnadsmässigt funktionellt beteende. Överlevnad handlar i grunden om närmande till sådant som känns bra eller undvikande av sådant som känns dåligt (Rolls 1999). Så det emotionella skapandet av vår värld hjälper oss att navigera utifrån maximerad belöning och minimerat ”straff” som vi nu konstruerar det. Med andra ord kan det som är belöning för en, vara straff för en annan.

Ur ett psykodynamiskt perspektiv, tänker jag, tillkommer ytterligare en dimension av psykologiska försvar som ett sätt att undvika negativa emotioner, men vilka alltså primärt konstrueras av oss själva. Som exempel kan vi utifrån den emotionellt grundade responsen på ett stimuli, som syftar till och hos de flesta frammanar emotioner omkring skirhet, litenhet, mjukhet men också sårbarhet, göra ett teoretiskt och empiriskt grundat antagande att en respons på just detta stimuli, men som uttrycker hårdhet, grovhet och dominans, handlar om en försvarsrespons på en emotion som handlat om outhärdliga känslor av möjligen utsatthet, hjälplöshet, men i grunden och i stunden konstruerad av den här personen.

Hur som helst ger den konstruktivistiska teorin en ny möjlighet att förklara varför vi använder psykologiska tester där människor skall utföra uppgifter som svar på bestämda stimuli; berätta berättelser, rita teckningar eller avsluta meningar. Det är vi tacksamma för!

Nu skall jag läsa Lisa Feldman Barretts bok.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail