EBPP, EBPA och evidensbaserad psykologutredning/bedömning

Psykologförbundet har på kongressen 2017 fattat beslut om att specialistutbildningar skall utgår ifrån EBPP – Evidensbaserad psykologisk praktik. Vad är då det och hur kan tillämpningen av EBPP se ut i en grundläggande psykologkompetens som psykologutredning?

 

Bakgrund 

Evidensbaserad psykologisk praktik (EBPP) fastställdes år 2005 av det amerikanska psykologförbundet APA för Evidence-based Practice in Psychology i första hand beträffande kliniskt verksamma psykologer, det vill säga psykologer som gör bedömningar och utför behandlingar som gäller psykiska problem och olika former av psykisk ohälsa. Detta berodde på krav från försäkringsbolag och myndigheter som krävde att undersökningsmetoder och behandlingsformer skulle ha stöd i vetenskaplig forskning för att vara ändamålsenliga och effektiva.

Sveriges Psykologförbund antog år 2013 ett policydokument med motsvarande innehåll och inriktning som det amerikanska.

Begreppets innebörd

Evidensbaserad psykologisk praktik (EBPP) innebär att praktiskt verksamma psykologer med beaktande av bästa tillgängliga kunskap från aktuell forskning gör bedömningar, ger rekommendationer och fattar beslut om åtgärder eller behandling som är relevanta med hänsyn till hur de bedömer patienters/klienters och olika uppdragsgivares speciella situation och problem, förutsättningar att ta aktiv del i ett åtgärdsprogram samt vars och ens önskemål i valet mellan olika alternativa åtgärder.

EBPP sägs därmed vila på tre ben:

  1. forskningsresultat,
  2. klinisk expertis,
  3. Patientens/klientens värderingar.

Evidensbaserad har med punkterna 2 och 3 fått en utvidgad betydelse i jämförelse med empiriskt stödd behandling som gäller endast punkt 1 ovan.

Konsekvenser för psykologers sätt att utöva sitt arbete

Praktiskt verksamma psykologer måste ha kompetens att kunna ta till sig och använda kunskap från aktuell  forskning på ett sätt som är relevant med hänsyn till de uppgifter som de hanterar.

Psykologisk expertis innebär, enligt policydokumentet om EBPP, att kunna integrera forsknings- och praktikbaserad kunskap i det sammanhang som den ska användas i, bland annat med hänsyn till enskilda personers och situationers speciella förutsättningar och den erfarenhet och kunskap som psykologer får i sitt dagliga arbete.

Beslut om åtgärder skall tas i samverkan med klienten och med hänsyn till sannolika kostnader samt i fråga om nytta, tillgängliga resurser och möjliga alternativ.

Det är psykologen som har hela ansvaret för den slutliga bedömningen av en viss åtgärds eller åtgärdsplans lämplighet och genomförbarhet.

Enskilda personer och situationer kan kräva beslut och insatser som det inte finns forskningsstöd för, därför att de problem det gäller inte ännu blivit behandlade i vetenskaplig forskning. Psykologen måste då lita till allmän psykologisk kunskap, till vetenskapligt sätt att formulera problem och prova olika lösningar.

Eftersom behandlingsforskning gäller effekter av insatser i två eller flera jämförbara grupper, är de resultat som redovisas i forskningsrapporter direkt tillämpliga endast på beslut som gäller generella åtgärder, till exempel i förebyggande och hälsofrämjande syfte. När forskningsresultat används som stöd för åtgärder eller rådgivning i enskilda fall råder endast viss sannolikhet för att forskningen är tillämplig.

Åtgärderna eller rekommendationerna blir då evidensbaserade endast om psykologen eller det team där psykologen ingår följer upp effekterna av vidtagna åtgärder eller givna rekommendationer.

Det är sådana aspekter och varit avgörande för tillägget av de ovannämnda benen 2 och 3 i innebörden i begreppet evidensbaserad psykologisk praktik, en utvidgad evidens, nödvändig i praktiskt psykologiskt arbete, analogt med förhållandena inom till exempel medicin, omvårdnad, fysioterapi med flera områden.

källa: Psykologiguiden Evidensbaserad psykologisk praktik (EBPP)

Evidensbaserad psykologutredning

EBPP har oftast beskrivit psykologisk behandling eller möjligen psykiatrisk diagnosticering, men i artikeln med samma namn gör Bornstein en första ansats att med hjälp av American Psychological Associations trepunktsdefinition av EBPP, beskriva de centrala inslagen i Evidence-based psychological assessment (EBPA) eller helt enkelt evidensbaserad psykologutredning/bedömning. Evidence-Based Psychological Assessment, Bornstein, JPA, 2017

Bästa tillgängliga forskning

Enligt EBPA gäller inledningsvis att tillämpa bästa tillgängliga forskning vad gäller både tester, testning, utredning och bedömning. Psykologer använder ofta begreppen psykologisk testning och bedömning lite om vartannat, men i realiteten är det olika saker. Psykologisk bedömning handlar om att ta en mängd olika testresultat, vanligtvis från flera olika testmetoder; och sedan beakta testdata mot bakgrund av historiska data, remissinformation, och observerat beteende för att förstå den person som utreds, besvara remissfrågor, och sedan kommunicera resultaten.

I operationaliseringen av begreppet ”bästa tillgängliga forskning” rekommenderar APA (2006) uttryckligen att använda flera vägar. En central del av evidensbaserad bedömning är också att medvetet använda det faktum att olika psykologiska mätmetoder engagerar olika psykologiska processer. Även om två olika metoder syftar till att mäta samma konstrukt t ex ”depression”, och även om båda är visat tillfredsställande validitet, så kan de fortfarande ge resultat som kontrasterar mot varandra. Alltså, förutom att använda rimligt väl validerade mätmetoder och se till att varje test bidrar med inkrementell validitet, är det en central del av EBPA att triangulera över metoder som engagerar olika psykologiska processer och betona både skillnader och överensstämmelser mellan olika testpoäng, för att få ut mesta möjliga av testdata.

Klinisk expertis …

… i evidensbaserad psykologutredning/bedömning, eller med Bornsteins ord EBPA, handlar om att successivt förfina de färdigheter som krävs. Bornstein föreslår sex grundläggande och tre övergripande färdigheter som grund för att bli kunnig i psykologisk bedömning.

  1. värdera konstruktvaliditet för ett brett spektrum av psykologiska bedömningsmetoder
  2. konstruera ett lämpligt bedömnings batteri för att adressera en specifik remissfråga.
  3. administrera och scora olika separata bedömningsinstrument så att de ger giltig och användbar information
  4. tolka resultaten separat
  5. integrera data från olika instrument i ett större sammanhang av remissfrågan, förståelse för de psykologiska processer som varje instrument engagerar, data från andra källor (t. ex. neurologiska testresultat) och annan relevant information om den person som testas (t. ex. anamnes).
  6. förmedla bedömningsresultat till intressenter (t. ex. patienter, referenter) på ett korrekt, empatiskt och hjälpsamt sätt, med hänsyn till språk, kulturell bakgrund och andra variabler som kan påverka personens förståelse av psykologisk bedömning och dess följder.

Förutom dessa uppgiftsspecifika färdigheter krävs vissa meta-färdigheter som bidrar till att skapa ett sammanhang inom vilket dessa uppgiftsspecifika färdigheter kan maximeras. Dessa meta-färdigheter är

I. Finna och utvärdera forskning
II. Kritiskt tänkande och medvetet beslutsfattande
III. Kommunicera bedömningsresultaten och följderna av dem

Bornstein diskuterar i artikeln också patientens egenskaper, kultur och preferenser utifrån samspelet mellan identitet och värderingar hos klienten och psykologen genom hela bedömningsprocessen.

Operationalisering och implementering av evidensbaserad psykologutredning/bedömning. En checklista:

  • Utveckla de kunskaper, färdigheter och den inställning som krävs för skicklighet i psykologisk bedömning, med särskild uppmärksamhet på psykometri, klinisk nytta, individuella och kulturella skillnader, och effektiv kommunikation
  • Vidta åtgärder för att hålla dig uppdaterad om teoretisk och empirisk utveckling inom andra relaterade områden (t. ex. kognitiv psykologi, neurovetenskap) och integrera denna kunskap i bedömningspraxis.
  • Använd empiriskt validerade bedömningsmetoder som ger resultat med dokumenterad klinisk nytta och som uppfyller kriterierna för universell testdesign. Beskriv processen för hur du kommit fram till dina slutsatser från test till tolkning, med explicita beskrivningar av styrkor och begränsningar hos varje testmetod.
  • Använd testresultat för att bedöma utfall och variabler för vilka de har validerats, och rapportera i linje med detta (inklusive i vilken utsträckning som testpoäng har validerats för respondenter vars framträdande egenskaper – t. ex. ålder, etnicitet – liknar de person som bedöms).
  • Använd om möjligt flera metoder för att bedöma ett givet konstrukt. Beskriv rationalen för att välja respektive metod, enskilt och i kombination med andra metoder, med hänsyn till inkrementell validitet. Rapportera testresultat med hänvisning till det konstrukt varje test avser att mäta, och den metod med vilken konstruktet bedömdes (t. ex. självskattning, performancebaserat, etc.).
  • Redovisa meningsfulla överensstämmelser och skillnader mellan testresultat, inklusive tolkning och förklaring för varje. Kontextualisera skillnader med avseende på de psykologiska processer som engageras av varje metod.
  • Håll koll på dig själv genom hela bedömningsprocessen för att öka medvetenheten om påverkan av outtalade antaganden, stereotyper, förhastade slutsatser, och andra källor till bias i bedömningen. Implementera de-biasing strategier för att dämpa effekterna av naturligt förekommande och situationsbundna snedvridningar i informationsbehandlingen. Sök konsultation och handledning vid behov.
  • Var medveten om den synergistiska interaktionen mellan patient och bedömare under bedömningsprocessen, och hur dessa identiteter påverkar testdata och slutsatser.
  • Kommunicera bedömningsresultat till flera intressenter (t. ex. patient, referent) med hjälp av det språk som lämpar sig för den person som får feedback. Vid kommunikation av bedömningsresultat till patienter, rama in fynden på sätt som engagerar patienten och under lättar utveckling och positiv förändring.

Evidensbaserad psykologisk utredningsmetodik

… är en specialistackrediterad kurs som leds av Cilla Kallenberg och Ulrika Nygren och som bygger på den metodik Bornstein sammanfattar i artikeln. Kursen syftar till att ge en översikt över teorier och metoder som finns för individfokuserad, performance-baserad och evidensbaserad psykologisk utredningsmetodik. Denna utredningsmetodik behövs särskilt när den deskriptiva, psykiatriska diagnostiken inte är tillräcklig för att planera behandlingsinsatser. Framförallt kan denna utredningsmetodik komma till nytta för patienter som inte har blivit tillräckligt hjälpta i den behandling som först prövats. Den kan också vara till hjälp för patienter med flera psykiatriska diagnoser, så kallade komorbida tillstånd, där behandlingsrekommendationerna inte är lika självklara som vid entydiga kliniska tillstånd, samt där den psykiatriska diagnosen inte räcker till för att förstå patientens svårigheter. Nästa kursstart är i november 2019.

https://www.psykologforbundet.se/Specialistutbildning/Specialistkurser-katalog/Alla-inriktningar/kurs-i-evidensbaserad-psykologisk-utredningsmetodik–att-forsta-manniskan-bakom-diagnoserna/

 

 

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail