Vad är typiska Nordiska Rorschach-svar?

Inför hundraårsfirandet av Rorschachtestet jobbar en braziliansk filmkonstnär med att visa vilka typiska svar som uppstår vid testning i världens olika länder. Vilka typiska nordiska eller svenska svar tycker du dig se återkommer när du använder Rorschach? Skriv innehållet, tavlan och lokalisationen i kommentarsfältet så kan jag sammanställa tillsammans med den norska och finska föreningen och skicka våra typiska nordiska svar. Tips på sådant som dykt upp i diskussioner hittills är typiska djur, sagofigurer och väsen, berömda personer eller byggnader.

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

Att slippa känna sig död – depression hos unga lagöverträdare (Zoom 14 april 16-18)

I somras fick vi (Malin Holm och Cilla Kallenberg) frågan om att hålla ett seminarium på Rorschach Summer Seminars på ämnet depression och unga män i forensisk kontext. Det är ett komplext område där depression inte tar sig de vanliga uttrycken men i stället kan tänkas vara maskerade av aggressiva beteenden. Men hur och varför?

Vi bestämde oss för att djupdyka i mansnormer och toxisk maskulinitet, hur det kommer sig att kvinnor dubbelt så ofta diagnostiseras med depression och PTSD medan män tar livet av sig tre gånger så ofta, och hur en inre brist på begrepp omkring depressivitet och beroende i dessa mäns konstruerande av sin verklighet kan fångas upp av hur de konstruerar sina svar i performancebaserade testmetoder som Rorschach och Wartegg och ge fördjupad förståelse genom en multimetodbedömning.

Den 14 april 16-18 ger vi seminariet på Zoom, gratis för medlemmar i Föreningen för psykologisk personlighetsbedömning, som ett av fyra seminarier för att uppmärksamma att Rorschachmetoden fyller 100 år. Icke-medlemmar betalar 200kr eller 500kr för medlemskap i föreningen. Anmälan: seminarium@personlighetsbedomning.se

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

Välkommen till årsmöte torsdagen den 11 mars

Föreningen för psykologisk personlighetsbedömning hälsar alla medlemmar välkomna till årsmöte

Tid: torsdagen den 11 mars 2021, kl. 18.00.

Plats: ZOOM

 

 

DAGORDNING

  • 1. Mötets öppnande
  • 2. Val av ordförande och sekreterare för mötet
  • 3. Val av justeringsmän
  • 4. Frågan angående mötets behöriga utlysande
  • 5. Föreningens verksamhetsberättelse för det gångna året
  • 6. ISR
  • 7. Revisorsberättelsen
  • 8. Frågan om ansvarsfrihet för styrelsen
  • 9. Val av minst en ordinarie styrelsemedlem och gärna ett par suppleanter
  • 10. Val av revisorer och revisorssuppleant
  • 11. Val av valberedning
  • 12. Fastställande av årsavgiften
  • 13. Övriga frågor

 

Motioner skall vara styrelsen tillhanda senast en vecka för mötet.

Anmälan sker via e-mail till Malin Holm: malin.holm@sahra.se.

 

Varmt välkommen!

 

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

Är det dags att uppdatera dina kunskaper om Rorschach?

Det har hänt något den senaste tiden bland psykologer. En tydlig önskan syns om att enas som kår runt insikten att vi tillsammans omfattar olika kompetenser och metoder för olika behov, istället för att polarisera mellan olika ”one method fits all”. Ett klokt, nyanserat och framåtriktat samtal har till exempel följt debatten i olika medier om ”Freuds sista suck”, på den tidigare så hetsigt polariserande FB-sidan för psykologer. Hårda polariseringar är vår tids gift och det är en lättnad om vi som grupp börjar kunna operera på en högre utvecklingsnivå; enligt den amerikanske utvecklings- och organisationspsykologin Robert Kegans sätt att se på det, kunna kliva ur vårt eget tänkande och sätta det i perspektiv. Kegan beskriver hur utvecklingen sker i en förutsägbar ordning. Rörelsen går från att vara sina impulser, därefter sina behov, därefter sin grupptillhörighet och därefter sin ideologi till att ha sina värderingar och åsikter och kunna ifrågasätta dem. Något vi verkligen behöver för att klara vår tids stora utmaningar.

Det verkar som vi nu håller på och mognar inom vårt unga forsknings- och kliniska fält, från steget fanatiskt hävdad grupptillhörighet och ideologi, till en ökad förståelse och accepterande av vårt fälts komplexitet och att se att det ryms många kompetenser inom området psykologi, och att vi kan respektera dem vi inte arbetar med och vara stolta över att fältet är rikt.

Rorschachmetoden är en avancerad psykologisk metod och en del av vårt fält, och erbjuds till exempel sedan flera år inom specialistutbildningen för psykologer. Metoden syftar till att få ett grepp om individens unika meningsskapande, allt ifrån kvaliteten på hur personen uppfattar information från omgivningen – svepande och summariskt eller noggrant och metodiskt – till nivån av komplexitet i personens respons, som ett uttryck för förmåga till bearbetning och syntes och hur denna påverkas av olika kvaliteter i tavlan. Vad är lätt och vad är svårt? Är det att bibehålla formella kvaliteter och därmed kontroll över tänkande och affekter? Kan en person uppfatta och tolka saker som de flesta andra, eller färgas uppfattningen av subjektiva processer som leder till att personer uppfattar något väldigt eget? Vilka anknytningsmönster aktiveras? Vilka emotioner konstrueras i relation till de affekter som väcks? Är de övervägande positiva och hoppfulla eller depressiva och destruktiva? Blir personen överväldigad av stimulerandet av traumatiska erfarenheter, eller blir tänkandet uppluckrat utan stödet av tydliga yttre strukturer?

Från att ha varit en fantastiskt populär metod under 1900-talet och i alla möjliga sammanhang, blev Rorschachmetoden under det sista decenniet hårt kritiserad främst i boken ”What’s wrong with the Rorschach?”. Den forskargrupp som drivit uppdateringen av Rorschachforskningen, den samlade evidensgrunden för metoden från slutet av 1960-talet med John Exners ”the Comprehensive System”, kom 2013 med en extremt väl granskad metaanalys av samtliga Rorschachskalor i den främsta tidskriften för psykologiska metaanalyser, Psychological Bulletin (1). Den forskning som presenterades av Joni Mihura et al, ledde också till att författarna till ”WWWTR” gav med sig och lyfte den ”bannlysning” de satt på användande av metoden. De exklusiva kraven på just Rorschachmetoden att gång på gång visa sin reliabilitet, validitet och utilitet har också resulterat i att testet idag faktiskt har fler delskalor med publicerade och stödjande meta-analyser av konstruktvaliditet än något annat psykologiskt test i världen (2).

För en tid sedan hamnade jag i en dispyt om Rorschachtestet på LinkedIn. En person som läst i alla fall grundnivån i psykologi, hade helt utan respekt för metoden postat den första tavlan i ett inlägg och uppmanat sina följare att svara på vad de tycker den ser ut som. Hen tog till slut bort inlägget då jag hävdade testsekretess och det allmänt oetiska i att bjuda in följare att de facto börja göra testet helt öppet och online. Hen menade dock att vi aldrig skulle bli överens om validiteten och att anledningen till att vi just i Sverige är fortsatt skeptiska till Rorschach, till och med jämfört med våra nordiska grannar, är att ”vi är bättre i Sverige på att läsa forskning”. Det skulle ju vara verkligen bra om vi visade oss vara det, och om alla som anser sig veta något om psykologi, uppdaterade sina kunskaper om metoden. Ni som vill bekanta er med, eller bara känna er lite stolta över att vi har en så grym metod med nu 100 år av forskning och utveckling på nacken, and counting, kan hålla extra utkik efter tillfällen det kommande året då Rorschachmetoden alltså fyller 100 år.

(1) Mihura, J. L., Meyer, G. J., Dumitrascu, N., & Bombel, G. (2013). The validity of individual Rorschach variables: Systematic reviews and meta-analyses of the comprehensive system. Psychological Bulletin, 139(3), 548–605. https://doi.org/10.1037/a0029406

(2) Joni L. Mihura, George Bombel, Nicolae Dumitrascu, Manali Roy & Emily A. Meadows (2019) Why We Need a Formal Systematic Approach to Validating Psychological Tests: The Case of the Rorschach Comprehensive System, Journal of Personality Assessment, 101:4, 374-392, DOI: 10.1080/00223891.2018.1458315

 

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

Best Practice Guidelines

Society for Personality Assessment (SPA) riktlinjer för psykologisk personlighetsbedömning – Kanske något för oss?

Cilla Kallenberg

I oktober kom SPAs ”Personality assessment practice guidelines task force” med sitt förslag om riktlinjer för personlighetsbedömning. (Obs! Inte fastställt ännu, ett utkast som det har varit möjligt för medlemmar i SPA att kommentera.)  I dokumentet som omfattar 29 sidor inkl referenser, görs en noggrann genomgång av vad som krävs för ”best practises” gällande personlighetsbedömningar, baserat på etiska ställningstaganden och aktuell forskning/evidens. De tar upp sådant som utbildning och träning, utredningsmetodik, metodval, likabehandling och mångfald, etisk praktik och utlåtandeskrivning. Kanske borde vi försöka oss på något liknande i Sverige?

I SPA (www.personality.org) som är en internationell förening med 1500 medlemmar, samlas kliniker och forskare. Föreningens syfte är metodutveckling, forskning och tillämpning inom personlighetspsykologi och diagnostik. Att skapa riktlinjer för personlighetsbedömning (personality assessment) ligger i linje med andra liknande riktlinjer som utvecklats i USA exempelvis för neuropsykologiska utredningar (Board of Directors, 2007) och forensiska utredningar (APA, 2013).

Allt som rör personlighetsutredningen tas upp i riktlinjerna: En personlighetsbedömning/ utredning görs genom att samla in data med hjälp av olika metoder som intervjuer, självskattningar, performancebaserade tester. Stabila personlighetsdrag (traits) och personlighetstillstånd (states) ”mäts” och affektivt, kognitivt och beteendemässigt fungerande undersöks, men även självbild och interpersonellt fungerande. Det betonas i riktlinjerna att det är skillnad på personlighetstestning och personlighetsutredning (assessment) eftersom det förra talar om testresultat medan det senare handlar om en process av datainsamling och integrering av data till en sammansatt och sammanhållen bild där individen beskrivs, slutsatser dras och rekommendationer lämnas. (Krishnamurthy & Meyer, 2016; Meyer et al. 2001). De betonar särskilt att den definition på en personlighetsbedömning som de utgår ifrån inte alls är samma sak som screening av symtom med hjälp av checklistor.

Personlighetsbedömning används i en mängd olika sammanhang, alltså inte enbart för att undersöka psykiatrisk problematik/diagnostik. Avsnittet som rör ”Utbildning och kompetens” är särskilt intressant eftersom de där betonar både kunskap om psykometri, om aktuella teorier och forskning men också att det handlar om livslångt lärande, att kompetens måste underhållas. Även kunskap om kulturella skillnader betonas och kunskap om intersektionalitet är viktigt både i valet av metoder och i analysdelen av en utredning. Är klienten ”lik” normgruppen?  Och hur kan ev olikheter när det gäller t ex etnicitet, kön, klass etc påverka resultat? I riktlinjerna betonas att det är vårt ansvar att inte låta vårt agerande i processen påverkas av förutfattade meningar/fördomar.

När det gäller metodval betonas multi-metod vilket är grundläggande i klinisk praktik (Hopwood & Bornstein, 2014). Metodvalet ska sedan grundas på syftet, individuella drag hos testpersonen (vad passar), olika slags metoder (dvs inte enbart flera olika självskattningsskalor) och användbarhet. Metoderna som väljs ska vara individanpassade och anpassade efter frågeställning och praktiska förhållanden (tidsåtgång t ex).

Grad av motivation måste bedömas, tillsammans med en bedömning av impression management. Kanske går det att översätta till delaktighet? I vilken utsträckning ger klienten en ”sann” bild av sig själv, eller försöker ge ett ”gott intryck”? Denna bedömning kan göras med hjälp både av beteendeobservationer, testresultat mellan olika tester och andra datakällor. Psykologens uppgift är att arbeta för att skapa en trygg och tillitsfull relation, genom att vara respektfull, bekräftande, och förklara vad som ska göras och vikten av uppriktighet och ansträngning för att kunna göra en så bra bedömning som möjligt.

I en personlighetsutredning behöver vi utvärdera en mängd hypoteser och ta ställning till motsägelsefulla resultat och detta kräver klinisk expertis, kunskap om instrumenten som används och ett vetenskapligt förhållningssätt (Handler & Meyer, 1998). Resultaten ska granskas noga och balanseras mot andra data: Vad kan ha påverkat det här resultatet? och inte enbart nöja oss med den standardbeskrivning i datautskriften, eller i manualen, av vad just det här fyndet säger, vanligtvis. Syftet är att med hjälp av alla insamlade data ge en sammansatt bild av personligheten som innehåller en beskrivning av personligheten, svårigheter och problemområden, när, i vilka situationer svårigheterna visar sig vilket ska kunna vara ett underlag för de bedömningar som behöver göras och som var anledningen till utredningen. Psykiatrisk diagnostik nämns överhuvudtaget inte.

När det gäller utlåtandet så sammanfattas det i riktlinjerna i fyra punkter:

1: Beskriv klienten och vilka informationskällor som används (tester, tidigare dokument t ex)

2: Beskriv och tolka de data som framkommit

3: Integrera resultaten och diskutera dessa i relation till frågeställningen och syftet med utredningen

4: Kommunicera resultat och bedömning till de som är berörda (uppdragsgivare, klient)

Det är en ambitiös text med många referenser, jag har bara tagit med ett fåtal här, som ringar in komplexiteten i att göra personlighetsbedömningar och de krav på kompetens inom området som ”beställare” borde ha när de ”köper tjänsten”. Det borde vara angeläget för ganska många olika verksamhetsområden där psykologer behöver bedöma och utreda personlighet, göra riskbedömningar, behandlingsplanera, förstå.

Länk till de föreslagna riktlinjerna på SPA:s hemsida

 

Referenser:

American Psychological Association. (2013). Specialty guidelines for forensic psychology. American Psychologist, 68(1), 7–19. https://doi.org/10.1037/a0029889

Board of Directors, 2007, The Clinical Neuropsychologist, Vol 21 ”American Academy of Clinical Neuropsychology (AACN) Practise Guidelines for Neuropsychological Assessment and Consultation” https://doi.org/10.1080/13825580601025932

Handler, L., & Meyer, G. J. (1998). The importance of teaching and learning personality assessment. In L. Handler & M. J. Hilsenroth (Eds.), Teaching and learning personality assessment (pp. 3-30). Erlbaum.

Hopwood, C. J., & Bornstein, R. F (2014) Multimethod Clinical Assessment Guilford Press

Krishnamurthy & Meyer, 2016 Psychopathology Assessment In J. C. Norcross, R. R. VandenBos, & D. K. Freedheim, & R. Krishnamurthy (Eds.), APA handbook of clinical psychology: Applications and methods (pp. 103–137). American Psychological Association

Meyer, G. J., Finn, S. E., Eyde, L. D., Kay, G. G., Moreland, K. L., Dies, R. R., Eisman, E. J., Kubiszyn, T. W., & Reed, G. M. (2001). Psychological testing and psychological assessment: A review of evidence and issues. American Psychologist, 56(2), 128–165 https://doi.org/10.1037/0003-066X.56.2.128

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

Att testa på smittsäkert avstånd

Länken nedan leder till ett första utkast av rekommendationer som framför allt Greg Meyer och Joni Mihura utarbetat för att administrera R-PAS på distans, men utifrån kontakter med många andra som testutvecklare och testföretag.

Det är dock inte enbart R-PAS guidelines utan inkluderar alla situationer där vi vill genomföra testning och samtidigt följa riktlinjerna för undvikande av smittspridning, som ju innebär andra utmaningar än psykoterapi.

Dessa kommer att uppdateras, men här är alltså det första utkastet som de delar med sig av.

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

Den nya emotionsforskningen, konstruktivism och performancebaserade personlighetstester

Två konkurrerande perspektiv finns idag inom emotionsforskningen, två teorier om vad emotioner är och hur de formas, med olika implikationer. På den senaste nätverksträffen med Svenska Organisationspsykologer fick vi en föreläsning av Håkan Fisher, hjärnforskare och professor.

Enligt det ena, och hittills mest förhärskande perspektivet, föds vi med grundläggande emotioner som sedan fylls med ett innehåll utifrån relativt få erfarenheter. De blir våra ganska fasta utgångspunkter för att förstå och hantera världen. Enligt det perspektivet har olika emotioner även distinkta egna centra i hjärnan.

Den nyare konstruktivismen, utgår ifrån principen att all kunskap är resultatet av en kontinuerlig interaktion mellan verkligheten och individen. Individen är som en intuitiv forskare som samlar in data om sin verklighet och som tolkar sin omgivning. Emotioner ses som att de härrör från socialt lärandebaserade tolkningar av så kallade ”core affect”. Det finns egentligen inte något sådant som emotioner, bara olika typer av reaktioner i olika typer av situationer.

Känslor är subjektiva och formas i neuronala nätverk av hjärnregioner, som påverkas av inlärning och erfarenhet. Emotionella kategorier som ilska, sorg, rädsla, med mera, ska förstås som en kombination av mer basala psykologiska operationer som är gemensamma ingredienser i alla mentala tillstånd. Det kan illustreras med en kokboksanalogi: de mer grundläggande psykologiska processerna är som basingredienser som utifrån olika recept finns med i alla olika tillstånd.

”Emotions are built, not built in” och ”Emotions are not reflexes but complex cognitive phenomenon” säger Lisa Feldman Barrett, affktforskare, professor och författare till boken ”Så skapas känslor : Hjärnans hemliga liv”. I beskrivningen kan vi läsa: Den nya kunskapen innebär ett paradigmskifte som kan revolutionera psykologin, sjukvården och hur vi ser på mänskligt fungerande (…)
känslorna skapas i stunden, utifrån sammanhanget och genom en kombination av de nätverk som aktiveras i hjärnan och vår tidigare inlärning. Teorin innebär att vi har mycket större inflytande på vårt eget känsloliv än vad vi tidigare har trott.

Denna konstruktivistiska teori har fyra centrala utgångspunkter:
1) Erfarenhet formar den emotionella upplevelsen,
2) Språket viktigt för att definiera och över tid nyansera den emotionella upplevelsen,
3) Hjärnan predicerar vår upplevelse/tolkning utifrån tidigare erfarenheter, d.v.s. den konstruerar världen och
4) Variabilitet i emotioner både inom personer över tid och mellan personer, exempelvis ilska.

Där slår det mig att just detta att hjärnan hela tiden konstruerar världen är själva grunden till varför vi gör performancebaserade personlighetstester. Det är en in vivo metod där vi via ett standardiserat material och en standardiserad administration får exempel på en persons konstruerande av sin verklighet, och som är möjliga att jämföra med andras. Istället för att som är brukligt fråga om vad som vanligtvis brukar hända, som i en intervju eller självskattning, så undersöker vi – vad händer nu?

Materialet och situationen är standardiserade men den som testar och den som blir testad är det inte. Situationen är både generaliserbar och unik. Den ger kvantitativa data som går att jämföra med en normgrupp och kvalitativa data som visar något av hur individen konstruerar sin värld och kan förväntas agera utifrån detta.

Håkan Fisher igen: Syftet med emotioner är att vägleda beteenderesponser för att producera överlevnadsmässigt funktionellt beteende. Överlevnad handlar i grunden om närmande till sådant som känns bra eller undvikande av sådant som känns dåligt (Rolls 1999). Så det emotionella skapandet av vår värld hjälper oss att navigera utifrån maximerad belöning och minimerat ”straff” som vi nu konstruerar det. Med andra ord kan det som är belöning för en, vara straff för en annan.

Ur ett psykodynamiskt perspektiv, tänker jag, tillkommer ytterligare en dimension av psykologiska försvar som ett sätt att undvika negativa emotioner, men vilka alltså primärt konstrueras av oss själva. Som exempel kan vi utifrån den emotionellt grundade responsen på ett stimuli, som syftar till och hos de flesta frammanar emotioner omkring skirhet, litenhet, mjukhet men också sårbarhet, göra ett teoretiskt och empiriskt grundat antagande att en respons på just detta stimuli, men som uttrycker hårdhet, grovhet och dominans, handlar om en försvarsrespons på en emotion som handlat om outhärdliga känslor av möjligen utsatthet, hjälplöshet, men i grunden och i stunden konstruerad av den här personen.

Hur som helst ger den konstruktivistiska teorin en ny möjlighet att förklara varför vi använder psykologiska tester där människor skall utföra uppgifter som svar på bestämda stimuli; berätta berättelser, rita teckningar eller avsluta meningar. Det är vi tacksamma för!

Nu skall jag läsa Lisa Feldman Barretts bok.

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

Varför påståendet ”Rorschach är inte valitt” inte är valitt.

Joni L. Mihura, Gregory J. Meyer, Donald J. Viglione, and Philip Erdberg

Inte sällan påstår akademiker, kliniker, studenter och även personer helt utan utbildning i psykologi, med övertygelse att ”Rorschach är inte valitt.”. Men inte ens de mest hårdnackade av de professionella som kallar sig Rorschachkritiker, säger att metoden inte är valid. Eller som de uttalade 2001 ”även psykologer som är kritiska till testet, är som regel överens om att vissa mått från olika Rorschachsystem kan vara till hjälp för att upptäcka tankestörning, diagnsotisera psykisk ohälsa som utmärks av tankestörning, utreda beroende och predicera behandlingsresultat”(1). Faktum är att under de senaste 30 åren har systematisk forskning genomgående bekräftat den övergripande validiteten hos specifika Rorschachskalor, som likvärdiga med delskalor i det mest använda självskattningsinstrumentet MMPI(2).

1993 och 2014 argumenterade dessa kritiker för ett moratorium i användandet av Rorschachmetoden, tills varje enskild skala uppvisat avgörande metaanalytisk evidens för dess validitet. 2015 släppte de kravet på ett totalt ”moratorium i användandet av Rorschach i kliniska och forensiska sammanhang” (6), framför allt utifrån på den systematiska kunskapsöversikt och metaanalys av 65 Rorschachvariabler som publicerats i den främsta tidskriften för vetenskapliga kunskapsöversikter i psykologi.(5)

Rorschach har nu fler skalor med metaanalytisk konstruktvaliditet än något annat test. 2018 hade systematiska kunskapsöversikter av validitetsstudier utförts för 71 Rorschachskalor, inklusive 57 metaanalyser (5,7,8,9,10,11,12,13). Om vi räknar med alla versioner av det mest använda självskattningsinstrumentet MMPI, har bara fyra av dess flera hundra kliniska skalor metaanalyser av konstruktvaliditet (14). Målet med det senaste Rorschachsystemet — Rorschach Performance Assessment System (R-PAS) (15)—var även att råda bot på tidigare metodologiska problem med Rorschach och att placera metoden på en fastare psykometrisk grund. Forskning (15,16,17,18,19) visar att R-PAS har uppnått det målet genom att minska varationen i antal svar, ge metoden adekvata normer, och basera urvalet av testvariabler på den senaste metaanalytiska översikten.

Så varför påstås det fortfarande att Rorschach inte är valitt?

Troligen är det flera faktorer som påverkar. Den senaste metaanalysen om Rorschach, själva R-PAS systemet och forskning som stödjer R-PAS, kan vara alltför nya för att ha hunnit bli allmänt kända.
En annan möjlig orsak är felaktiga beskrivningar av hur metoden fungerar. En snabb sökning på internet på ”Rorschach” och ”tecknat” visar att många människor jämställer vad en person ser med om personen är ”galen” eller inte. Scoringen av Rorschachskalor för psykos är tvärtom baserade på desorganiserade tankeprocesser och perceptuella störningar – själva substansen i psykos. Faktum är att otaliga forskningsrön visar att Rorschach är ett mycket valitt test av psykos, till och med bättre än MMPI-2, och att R-PAS har ännu starkare mått än tidigare Rorschachsystem. (5,18,19,20,21)  Rorschachbaserade tolkningar har också nått empirisk validitet med neurovetenskapliga tekniker som EEG, fMRI, and rTMS. (22,23,24,25)

Så nästa gång du hör någon påstå att ”Rorschach är inte valitt” kan du säga: ”Det där är faktiskt en populärpsykologisk myt. Uppdaterad forskning visar att Rorschachtestet är högst valitt för att utreda många karaktärsdrag, speciellt om du använder den senaste versionen – R-PAS”.

1) Garb, H. N., Wood, J. M., Lilienfeld, S. O., & Nezworski, M. T. (2005). Roots of the Rorschach controversy. Clinical Psychology Review, 25, 97-118.
2) Meyer, G. J., & Archer, R. P. (2001). The hard science of Rorschach research: What do we know and where do we go? Psychological Assessment, 13, 486-502.
3) Garb, H. N. (1999). Call for a moratorium on the use of the Rorschach Inkblot Test in clinical and forensic settings. Assessment, 6, 313-317.
4) Garb, H. N., Wood, J. M., Nezworski, M. T., Grove, W. M., & Stejskal, W. J. (2001). Toward a resolution of the Rorschach controversy. Psychological Assessment, 13, 433-448.
5) Mihura, J. L., Meyer, G. J., Dumitrascu, N., & Bombel, G. (2013). The validity of individual Rorschach variables: Systematic reviews and meta-analyses of the comprehensive system. Psychological Bulletin, 139, 548-605.
6) Wood, J. M., Garb, H. N., Nezworski, M. T., Lilienfeld, S. O., & Duke, M. C. (2015). A second look at the validity of widely used Rorschach indices: Comment on Mihura, Meyer, Dumitrascu, and Bombel (2013). Psychological
Bulletin, 141, 236-249. [See also: Mihura, J. L., Meyer, G. J., Bombel, G., & Dumitrascu, N. (2015). Standards, accuracy, and questions of bias in Rorschach meta-analyses: Reply to Wood, Garb, Nezworski, Lilienfeld, and
Duke (2015). Psychological Bulletin, 141, 250-260.]
7) Bornstein, R. F. (1999). Criterion validity of objective and projective dependency tests: A meta-analytic assessment of behavioral prediction. Psychological Assessment, 11, 48-57.
8) Diener, M. J., Hilsenroth, M. J., Shaffer, S. A., & Sexton, J. E. (2011). A meta-analysis of the relationship between the Rorschach Ego Impairment Index (EII) and psychiatric severity. Clinical Psychology & Psychotherapy, 18, 464-485.
9) Graceffo, R. A., Mihura, J. L, & Meyer, G. J. (2014). A meta-analysis of an implicit measure of personality functioning: The Mutuality of Autonomy Scale. Journal of Personality Assessment, 96, 581-595.
10) Jørgensen, K., Andersen, T. J., & Dam, H. (2000). The diagnostic efficiency of the Rorschach Depression Index and the Schizophrenia Index: A review. Assessment, 7, 259–280. Jørgensen, K., Andersen, T. J., & Dam, H. (2001). “The diagnostic efficiency of the Rorschach Depression Index and the Schizophrenia Index: A review”: Erratum. Assessment, 8, 355.
11) Meyer, G. J., & Handler, L. (1997). The ability of the Rorschach to predict subsequent outcome: A metaanalysis of the Rorschach Prognostic Rating Scale. Journal of Personality Assessment, 69, 1-38.
12) Mihura, J. L., Dumitrascu, N., Roy, M., & Meyer, G. J. (2018). The centrality of the response process in construct validity: An illustration via the Rorschach space response. Journal of Personality Assessment, 100,
233-249.
13) Monroe, J. M., Diener, M. J., Fowler, J. C., Sexton, J. E., & Hilsenroth, M. J. (2013). Criterion validity of the Rorschach Mutuality of Autonomy (MOA) scale: A meta-analytic review. Psychoanalytic Psychology, 30, 535-
566.
14) Mihura, J. L., Bombel, G., Dumitrascu, N., Roy, M., & Meadows, E. A. (2018, online). Why we need a formal systematic approach to validating psychological tests: The case of the Rorschach Comprehensive System.
Journal of Personality Assessment. doi: 10.1080/00223891.2018.1458315
15) Meyer, G. J., Viglione, D. J., Mihura, J. L., Erard, R. E., & Erdberg, P. (2011). Rorschach Performance Assessment System: Administration, coding, interpretation, and technical manual. Toledo, OH: Rorschach
Performance Assessment System.
16) Viglione, D., Giromini, L., Gustafson, M. L., & Meyer, G. J. (2014). Developing continuous variable composites for Rorschach measures of thought problems, vigilance, and suicide risk. Assessment, 21, 42-49.
17) Viglione, D. J., Meyer, G., Jordan, R. J., Converse, G. L., Evans, J., MacDermott, D., & Moore, R. (2015). Developing an alternative Rorschach administration method to optimize the number of responses and enhance
clinical inferences. Clinical Psychology & Psychotherapy, 22, 546-558.
18) Dzamonja-Ignjatovic, T., Smith, B. L., Jocic, D. D., & Milanovic, M. (2013). A comparison of new and revised Rorschach measures of schizophrenic functioning in a Serbian clinical sample. Journal of Personality Assessment, 95, 471-478.
19) Su, W.-S., Viglione, D. J., Green, E. E., Tam, W.-C. C., Su, J.-A., & Chang, Y.-T. (2015). Cultural and linguistic adaptability of the Rorschach Performance Assessment System as a measure of psychotic characteristics and severity of mental disturbance in Taiwan. Psychological Assessment, 27, 1273-1285.
20) Ales, F., Mihura, J. L., & Meyer, G. J. (2018, March). Strong and consistent evidence for detecting psychosis with the Rorschach: Meta-analytic findings. Paper presented at the annual meeting of the Society for Personality Assessment, Washington, DC, March 15.
21) Mihura, J. L., Roy, M., Dumitrascu, N., & Meyer, G. J. (2016, March). A meta-analytic review of the MMPI (all versions) ability to detect psychosis. Paper presented at the annual meeting of the Society for Personality Assessment, Chicago, IL, March 12.
22 Ando, A., Salatino, A., Giromini, L., Ricci, R., Pignolo, C., Cristofanelli, S., & … Zennaro, A. (2015). Embodied simulation and ambiguous stimuli: The role of the mirror neuron system. Brain Research, 1629, 135-142.
23) Giromini, L., Porcelli, P., Viglione, D. J., Parolin, L., & Pineda, J. A. (2010). The feeling of movement: EEG evidence for mirroring activity during the observations of static, ambiguous stimuli in the Rorschach cards. Biological Psychology, 85, 233-241.
24) Giromini, L., Viglione, D. J., Zennaro, A., & Cauda, F. (2017). Neural activity during production of Rorschach responses: An fMRI study. Psychiatry Research: Neuroimaging, 262, 25-31. 25 Giromini, L., Viglione, D.J., Pineda, J.A., Porcelli, P., Hubbard, D., Zennaro, A., & Cauda, F. (2017). Human movement responses to the Rorschach and mirroring activity: An fMRI study. doi: 10.1177/1073191117731813

Orginaltexten

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

Värna specialiteten personlighetsbedömning, urholka inte psykologers kompetensområde utifrån psykiatrins beställningar

I juni 2019 skrev vi en debattartikel i Psykologtidningen, som dock kortats för att rymmas i tidningen. Här följer den i sin helhet.

Specialistutbildningen för psykologer är en konstruktion i Psykologförbundets regi. Den bygger på att fristående utbildare erbjuder kurser som förbundet sedan ackrediterar. 3500 specialistpsykologer utbildas idag och arbetsgivare bekostar närmast inga utbildningar utanför specialistprogrammet. En enorm makt har därmed samlats på Psykologförbundets specialistkansli, i praktiken avgörande för yrkets framtid i Sverige. Föreningen för psykologisk personlighetsbedömning är kritisk mot att Psykologförbundet urholkar psykologers yrkesunika kompetens genom att i alltför hög grad anpassa specialistutbildningen till psykiatrins beställningar. Specialistkansliets hantering av godkännanden och ackrediteringar präglas av godtycklighet, bristande transparens och föder misstankar om jäv.

Inom den psykiatriska vården har vi under lång tid sett individualiserade personlighetsutredningar minska, till förmån för standardiserade symtomskattningar av psykiatriska diagnoser vilka sedan matchas mot evidensbaserade behandlingsmetoder. Målet har varit att höja psykiatrins status genom att binda sig till det medicinska diagnossystemet. Samstämmigheten och forskningen har ökat och produktiviteten är hög – inte bara fler människor får diagnoser, utan människor får också fler diagnoser. På samhällsnivå ser vi dock ingen minskning av till exempel antalet sjukskrivningar. Efterfrågan på psykiatrin ökar stadigt, liksom kritiken mot en psykiatri som inte förmår fullgöra sitt samhällsuppdrag och där standardiseringen av metoder och ackords-logiken dominerar. https://www.gp.se/debatt/standardiserad-psykv%C3%A5rd-n%C3%B6ter-ned-personal-och-patient-1.14080291 Diagnossystemen kritiseras för att inte utgöra en ändamålsenlig grund för planering av vården. De skapar en konstlad uppdelning av människor som inte tar hänsyn till individuella olikheter och behov, så som samsjuklighet eller stora olikheter mellan individer inom en diagnosgrupp. Svårt sjuka människor bollas runt och erbjuds inte någon vård eftersom deras behov är alltför komplexa för att passa den standardiserade vården. https://www.svtplay.se/video/21812202/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-sasong-20-psykrevolten

Parallellt med denna utveckling ackumuleras evidensen för vikten av att utreda hela personen och inte bara diagnosen, för att kunna göra prognoser och utforma en individuell behandling som leder till resultat. https://onlinelibrary.wiley.com/toc/10974679/2018/74/11. En psykologisk personlighetsutredning är en avancerad kompetens, yrkesunik för legitimerade psykologer och en viktig del av vår kunskapstradition. Den innebär en större arbetsinsats än enbart symtominriktade skattningsskalor och det är en del av utredningsprocessen att ta ställning till vilken typ av utredning som behövs. Performancebaserade personlighetstester som Rorschach och Wartegg hjälper oss i arbetet eftersom de ger ”in vivo”-exempel på en persons typiska fungerande. Det är psykologiska tester med en lång tradition, som kontinuerligt utvecklas parallellt med att våra kunskaper om det mänskliga utvecklas.

Psykologförbundets specialistkansli de-ackrediterade 2018 utbildningen i Warteggmetoden (specialistackrediterad 2016) med motiveringen att de anser att den i dagsläget inte vilar på en så stabil kunskapsgrund att den bör läras ut … till specialistpsykologer utan särskilda fördjupade kunskaper i performancetester av personlighet och psykometriskt utvecklingsarbete och forskning. En anmärkningsvärd devalvering av psykologers legitimation som annars brukar innebära att vi självständigt kan granska och värdera våra egna arbetsmetoder. Sedan förlorade kursen Evidensbaserad psykologisk utredningsmetodik (ackrediterad endast ett halvår tidigare) sin ackreditering för att den omnämner Warteggmetoden. Det är en bred metodikkurs som omnämner en rad olika testmetoder, ett flertal mindre väl dokumenterade än Wartegg. Vi uppfattar att ribban ligger högt för att en metod ens skall få omnämnas inom ramen för en metodikkurs, men avgör gärna själva http://www.personlighetsbedomning.se/wp-content/uploads/2018/09/CWS_Statistical-foundation.pdf.

Rorschachmetoden vilar på så stabil kunskapsgrund att dess ackreditering fortsatt passerar detta nya nålsöga. Istället fick psykolog under specialistutbildning nu veta att hen inte kunde bli godkänd om hen läste Rorschach-kursen ovanpå kursen i utredningsmetodik, eftersom båda var inriktade mot performancetester. Annars gäller enligt hemsidan att om en kurs redan är godkänd inom specialiteten tillgodoräknas den utan vidare prövning.

Istället för Rorschachutbildningen, förordade specialistkansliet ytterligare en metodikkurs i ”evidensbaserad diagnostik” som anordnas av ett utbildningsföretag som erbjuder en rad kurser där den psykiatriska diagnostiken dominerar, snarare än det psykologiska utredningsperspektivet med individen i centrum. Just den kursen som rekommenderades av studierektor, har nu så många anmälda att de kan fortsätta fylla kursplatser 2020, utan att behöva den för andra kursarrangörer obligatoriska utvärderingen mellan kurser.

Vi har föreslagit Psykologförbundet att återinföra den tidigare specialiteten ”utredning, bedömning och diagnos”, allra helst om nu vissa kurser betraktas som för avancerade för legitimerade psykologer under specialistutbildning. Vi fick svaret att specialiteten togs bort eftersom den inte efterfrågades av arbetsgivarna. På förbundets hemsida står att läsa att specialiteten Vuxenklinisk psykologi är ”lite mer avnämarvänlig”, det vill säga förbundet levererar det arbetsgivarna efterfrågar. Tillsammans med en planerad obligatorisk utbildning i ledarskap tycks Psykologförbundet nu sätta likhetstecken mellan att vara specialist i vuxenklinisk psykologi och att vara VDN-märkt för psykologiskt ledningsansvar inom den standardiserade psykiatrin.

Vi anser inte att det bör vara 100% tongivande för psykologspecialiteten vad arbetsgivarna efterfrågar. Vi frågar oss vad denna är värd om vi inte skall sträva efter att påverka psykiatrins utformning utifrån vad vi psykologer vet om hur människor fungerar.

Vi vill att Psykologförbundet värnar den kliniska utredningskompetensen – en unik kompetens för legitimerade psykologer som möjliggör individualiserad prognos, behandlingsplanering och förbättrade resultat av vården.

Vi kräver även en transparent, kompetent och professionell hantering av beslut och ackrediteringar inom specialistutbildningen för psykologer, med tydlig förankring i Psykologförbundets grundläggande beslut om professionell bredd.

Malin Holm, leg psykolog, ordförande i Föreningen för psykologisk personlighetsbedömning.

Cilla Kallenberg leg psykolog, leg psykoterapeut, utbildare i Rorschachmetoden.

Malin Hildebrand Karlen leg psykolog, fil dr Göteborgs Universitet

Harald Janson, docent i psykologi vid Stockholms Universitet, fil.dr., psykolog och utbildare i Rorschachmetoden.

Agneta Rosenqvist Specialist i klinisk psykologi, utredning/bedömning/diagnos f.d. Secretary General, International Society of the Rorschach and other Projective Methods.

Christer Sandahl professor emeritus och specialist i klinisk psykologi och arbets- och organisationspsykologi

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail